Tänker tillbaks..

............Hur det var...........

Alltså innan jag fick Theo var jag rädd, osäker, tillbakadragen och den blyga och den snälla som gjorde varenda liten grej för att folk skulle acceptera mig.

Jag saknar många vänner jag hade då, men som inte finns i mitt liv längre, men vissa utav dom saknar jag sjukt mkt.
Bland annat alla mina killvänner, som jag växte upp med.
Livet går vidare, jag vet.
Och jag ångrar inte barnen för fem öre.
För dom har fått mig till den som vågar stå för den jag är jag är inte rädd, tillbakadragen och blyg, jag vågar vissa mina känslor för folk, jag vågar säga ifrån. Jag är fortfarande snäll ifall folk behandlar mig likadant tillbaka..

Sitter nu o lyssnar på ett flertal texter jag lyssnade på precis innan jag blev gravid, och även en tid innan...
Känslorna jag kände då dyker upp som en dimma, av den lyckan o den berusade känslan jag kände av kärlek.
Även dom hemska delarna, men jag kan hantera dom bra just nu, just idag tack vare att jag har barnen.
Livet är som det är och jag ska göra allt i min makt för att mina barn aldrig ska få råka ut för vissa saker jag har gått igenom.
Och även att de ska få uppleva det jag har känt o får känna när de gäller lycka, kärlek och allt det som hör till.

Jag är enbart 20 år men när jag sitter här o tänker tillbaka på allt jag har gått igenom under dessa år, så känns de som jag är 40!!!
Jag har minst 60 år till framför mig men de känns som jag skulle ha ca 40 kvar bara!! Sjukt men sant..

Jag födde Theo som 16 åring, jag har upplevt den mäktigaste känslan någonsin som 16 åring!!
Denna smärta, förväntan, rädslan o evig lycka o kärlek till det som man aldrig någonsin har sett förut!!!

Och jag har gjort det två gånger 16 kom Theo och 20 när Ted kom, och de går inte beskriva den mäktiga känslan man har!!

Och den känslan jag har när jag har mina barn runtom mig.
Som idag hos mamma klättrade Ted på Theo när han satt i mitt knä. Då när jag ser deras lycka, deras leenden och skratt gör mig alldeles varm inombords.
När de kryper upp i min famn o bara tittar av förundran på mig då vet jag att jag är älskad och att jag älskar dom mer än själva livet!!

Nu när jag går in i sovrummet kan jag inte sluta le när jag ser dom utslagna i sängarna.
Jag tänker på hur fort de har gått och hur fort de kommer gå!!
Ted fyller 1 år om ca 4 månader och Theo blir 5 om 11 månader!!
Mina små killar kommer bli stora så fort.

Känslan av att dessa två är mina och att de älskar mig för den jag är, oavsett om jag är osminkad, har fläckiga kläder, oduschad, ofräsch med mera!!

Älskar er mina älskade pojkar ni är och förblir mitt allt<3<3<3<3<3

Theodor
Datum:061217
Tid:20.01
Vikt:3860 gr
Längd:52 cm

Ted
Datum:100523
Tid:11.49
Vikt:4170 gr
Längd:54 cm


Imorgon=1 Februari 2011.

Det är en ny månad imorgon.
Jag är förväntansfull o hoppas att allt ska gå vägen när de gäller pengafråga o allt möjligt.
Är så irreterad på FK som har slarvat bort mina papper igen o gjort världens miss en gång till.
Så fick bara 1565 kr den 27, surt men de har lovat att resterande kommer in inom 2 veckor.
Men har ju fortfarande en hyra som skulle vara betald idag.
Men har pratat med platen och de var ju inte mitt fel att allt strular så de kunde vänta in pengarna tack o lov.

Sedan är de lite annat som MÅSTE inhandlas till lägenheten, men de är sådant som kommer så småningom.
Vi har de viktigaste och de är de som är huvudsaken.

Barnen har sovit sedan 20 tiden typ så jag är nöjd, men dock sover Theo lite oroligt.
Hoppas att de inte är någon skit på g igen.
Håller tummarna för att de är växtvärk.

Sitter själv här hemma, har kissen som gör mig sällskap o har tända ljus lite överallt i lägenheten.
Mys på hög nivå, ska försöka lägga mig skapligt.
Ska se på tvn o även titta runt lite här också, sedan blir de göra sig ordning för sängen.

Fick en förfrågan om varför Matte inte flyttat med och de är för att vi har växt ifrån varandra, och vi känner att de inte finns något vi längre.
Utan de finns ett vi genom barnen självklart men inte ett vi, som ett par. Vi är inte osams eller något sådant utan vi pratar med varandra, o han träffar barnen. O kommer även ha dom själv också.

Nehe, tänkte skriva lite annat först men tar de kanske imorgon.




Jag är lycklig!<3

Vet ni jag är den lyckligaste på denna jord just nu.

Jag har två underbara barn som betyder mer än allt för mig, och som visar att jag betyder allt för dom!
Jag har ett hem som är fint(trots att de fattas gardiner).
Jag har världens sötaste och busigaste katt.
Jag och barnen är friska(peppar, peppar, ta i trä, har dock ont i nacken o lite i örat).

O just idag är jag lycklig, för att allt verkar gå enligt planerna.
Så vi firar det genom att ta en sväng till mamma, ska bli skönt o komma "hem" en stund.

Men nu är det dags att sätta fart, har gett Ted gröt o mig själv en macka.
Theo har fått oboy, vägrar macka.
Men men är man inte hungrig så är man inte.

Ha en underbar måndag allihop, för de ska jag ha.

Förresten, Ia håller på o ska göra en ny header då den andra har sprungit o gömt sig.
Så hon gjorde en bara så länge, då hon inte har fått igång photoshop.

Nytt kapitel

I mitt liv tillsammans med barnen har startat.
Dock så startade allt lite lustigt då jag blev jätte sjuk på tisdagen, som slutade med inläggning o grejer.
Men kom hem på onsdagen o då packade Matte o Lotta jag hjälpte till såklart..
Men torsdagen gjorde jag inte ett otta för då hade jag ett flertal vänner med fler som körde järnet.
Kom hit sedan har jag plockat titt som tätt samtidigt som jag har vilat.
Så de är inte klart ännu, blir de ikväll dock men JAG ÄR INTE KLAR, den ni, som trodde jag skulle köra på ändå.

Barnen mår bra, jag käkar pencillin o ipren men jag lever.
Matte är här o hjälper mig med barnen tills jag är helt okej.
O allt rullar på trots att vi är i slutet av en flytt.

Älskar mina underbara ungar som är så duktiga!<3
O Qina är helt underbar hon har inte var rädd, eller gjort något inomhus trots allt som varit.
Älskar min lilla familj<3


Nu tvättis, pusshej

Första tanden:)

Skrev igår på facebook att Ted har börjat bli snorig bara sådär.
O under dagen idag kände vi efter någon bissing men icke, till o med Jessi var här en snabbis o kände men icke.
Men nu på kvällen så har den första lilla bissingen äntligen kommit:)
Mammas stora kille<3

Theo´s sjukdomshistoria.

Jag har fått många förfrågningar angående vad Theo har för något går inte riktigt att förklara för vi vet inte riktigt vad han har för något utan bara vad som händer med honom men vad orsaken var från början det vet jag inte.

Theo föddes som en frisk pojke på 52 cm o han vägde hela 3860 gr.
Allting såg bra ut o allt funkade kanon bra med honom, hade aldrig problem med amning eller något o han var lika matglad som sin lillebror är idag.

Men när han var runt 8-9 månader så började han att kräkas varje natt, och hade skithög feber som försvann till dagen efter. I samma veva hade han sin första öroninflammation.
Jag sökte till Barnmottagningen i Motala för Theo´s mage men de pratade om öppenmagmun o att de skulle bli bättre desto äldre han blev men jag frågade mkt angående febern.
Men vi gjorde pricktester och sedan så hörde de inte av sig mer, då det inte visade något på pricktesterna..

Öroninflammationerna avlöpte varandra, så vi var mer inriktade på att få bukt med dom, men efter lite mer än ett år opererades han efter 22 öroninflammationer. Han hade haft 18 st när de bestämde att operera.

Under denna period körde vi också med mjölk o mjölfri kost.
Messmör i maten, olika mediciner med mera.
Men inget hjälpte.

Han hade fått stora problem med att göra nr 2 och ingeting funkade för oss, skola o dagis var inget o tänka på.
Vi var kanske 1 dag o hemma 2 veckor o så vidare.
Vi sökte hjälp från alla möjliga ställen men ingen ville ge oss det..
Men i februari 2010 ringde jag till Barnmottagningen i Motala igen, för att den här gången inte ge mig.
Jag var förstörd då jag väntade Ted som skulle komma om 3 månader, och att aldrig få en lugn natt, jag bröt bokstavligt talat ihop då Theo var helt förstörd.

Så fick en tid dit med de hjälpte inte speciellt mkt till en början.
Men Ted föddes den 23 maj o då misstänkte dom att han led av en sjukdom som visade sig inte vara något speciellt.
Men då hade han den första läkarn vi träffade för ca 3 år sedan o efter det har de varit många besök/samtal minst 1 gång i veckan.
Men den 2 december så förstod dom att de inte kunde göra mer så vi fick en specialist i Linköping på Us.
Där de tömmer honom varje dag, upppepå det så får en movicol junior 4 påsar per dag o nu är de ju pencillin också eftersom han hade halsfluss förra veckan men har ingeting av den kvar nu men vi forsätter med medicinenen i 5 dagar till.

I och med att han är så svårt förstoppad äter han jätte dåligt o de övergår i att han vräker i sig mat då han är tömd.
Han har svåra magsmärtor(som dock är bättre sedan vi började tömma honom den 14/12-10), kräkningar(mycket mindre nu men de händer) o han har börjat få näsblod, men de är i samband med movicolen och så är det detta med febern han har undertemp som sin bror så vanligt är det han har 36.5-7 men när febern slår till har han väldigt ofta över 40.0 gr.
Uppepå det är vi ofta förskylda då Theo får allting.

Dom har inga svar vad allt detta beror på då han tål all mat med mera, men de kan inte göra så mkt förrän tarmen är tömd o den kan börja jobba igen.
Uppepå detta är Theo´s immunförsvar inget bra alls så han får nästan allt utan att ens blicka eller det är bättre nu än förr för då fick han all skit.

Så de är ändå en kort version av alla hans sjukdomar, men en kort förklaring om vad som sker o varför alla dessa sjukhusbesök.


Therese 18 år idag den 16/1-11<3<3



Du är en på miljonen, det är du som har kunnat trösta mig genom ett enkelt sms.
Och när jag bodde i Norrköping var det dig jag var med varje dag, alla roliga minnen, alla dagar tillsammans där vi har fått uppleva både lycka o sorg men, vi har alltid funnits där för varandra<3
När jag flyttade ifrån Norrköping slets en del av mitt hjärta ut, för jag trodde att jag skulle förlora min vän och för mig min "syster", som alltid fanns där för mig och som alltid stöttade mig, jag trodde även att jag skulle förlora våra roliga stunder.
Men icke, i sommras när Ted var nyfödd så var du med mig, och dissade alla fester och dina vänner, för att vara med mig.
Umgås med mig och följa med mig hit och hjälpa mig när Matte åkte på "semester".
Utan dig hade det aldrig gått så bra:)<3

Jag har funderat många gånger på alla minnen hur roligt vi hade det då, och idag tänker jag på hur roligt vi kommer ha!:D


Är så ledsen att jag inte kan finnas där för att fira dig idag, men jag lovar det kommer tusen gånger om när jag kommer till dig<3

Älskar dig älskade syster och vän det finns bara en som du, och jag är så lycklig att det är just du som fyller den platsen!<3

Nog pratat om det, men jag hoppas verkligen att du kommer ha en underbar 18 årsdag idag, för det är du mer än värd!!


Ja må hon leva, jag må hon leva, jag må hon leva ut i hundrade år.
Jag visst ska hon leva, jag visst ska hon leva, jag visst ska hon leva ut i hundrade år!!

Ett fyrfaldigt leve för Therese som fyller 18 år idag!!
Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!<3<3<3<3<3<3<3


Jag vet att du kommer hata mig för dessa bilder, men jag vill att ALLA ska se min underbara vän o syster när hon är som galnast, finast o underbarast!!!!!!
ÄLSKAR DIG!


Hmpf..

Idag har varit en bra och dålig dag, sitter mitt emellan alla.
Om inte annat så får jag skit kastat över mig..


Jaja, dags o bädda ner sig o hoppas på att folk tar sitt sunda förnuft för nu är jag trött på skiten!


Åh, jag hoppas att den som håller på mot Ronja tar sitt sunda förnuft så att jag får ett slut på den fronten för jag har inte ens tagit emot någon bild så kan inte skicka vidare då!! Hoppas att den idioten som trackar mig kan fatta det någon gång!

Många bollar i luften..

Har så mkt runtomkring mig så hinner knappt tänka sjukhusbesök, mediciner, flytt, barnen, hemmet, djuren, barnen, barnen o återigen barnen o uppepå det pengabrist:P
Tjoho, eller inte..
O idag blir jag misstänkt för att ha skickat runt en bild, tjoho..
Eller inte, men hoppas personen i fråga tror mig för hade aldrig gjort något sådant när man har fått ett sådant förtroende..

Jaja, men livet går vidare, har läkarbesök imorgon igen, förvånade? Nej..

Har inte så mkt att skriva om som ni märker. Men jag o barnen lever o de är det viktiga<3

Trött..O seg..

Men vad fan gör de? Jag är trött o seg men vad gör de, ska vara snäll mot Lotta som jämt ställer upp som barnvakt o så. Så ska bege oss mot Willys sedan ska jag gå ner till henne lämpa av hundmat sedan hem. Så är väl inte hemma förrän 18?! Åh, ska verkligen lägga mig tidigt, ska dock duscha ikväll för imorgon är de US som gäller igen, fatta att man blir seg av att sitta o åka fram o tillbaka.
Men Theo mår ju relativt bra o då mår jag bra:)

Nehe klä sig varmt o bege sig ut nu..

Åh, Ja, jag o Matte ska flytta isär o ja, det ska bli skönt för de funkar inte att vi bråkar som vi gör. SÅ punkt slut!
MEN vi ska försöka att vara tillsammans, har ni problem med det säg det till mig istället.


Ny dag nya tag..

Gårdagen slutade i katastrof mådde piss dåligt inatt, men måste lära mig att jag kan ta tag i mina bekymmer så småningom men de är inte lika viktiga som barnen o mitt eget mående.
Men hur är det när mitt mående är bättre men bra vänner o inga ord, som bara sviker. Men summa summarium blev natten så småningom bra.
Sov ungefär 4 timmar, sedan upp o väcka Theo o göra oss klara för bussen såg folk gå från busshållplatsen men trodde de bara tittat sin buss o sedan gick jag iväg.
Men väntade o ingen kom hoppade på en stadsbuss jag o storprins, o åkte runt sedan for vi vidare till stan tänkte yes de kommer en buss om ca 5 min.
Ingen buss kom o jag hittade till slut någon o prata med, o visst fan hade flera bussar blivit inställda men att de skulle gå en 10.20 problemet var att de var läkarbesök kl 11 plus tömning så de kunde ju inte se till att ha en tid till 12 för läkarbesöket o att åka in till Linköping i detta kaos med all snö ville jag inte riskera o kanske inte komma hem igen på ett bra tag.
Så vi åkte hem, skit förbannad var jag men nu är vi hemma o allt är frid o fröjd, blir stan lite senare sen o bara ta de lugnt förövrigt..
Men har hunnit en jäkla massa fram till nu...

1 Januari 2011.

O de första jag bemötts av är en rent ut sagt idiotisk kommentar.
Av en vuxen människa, men jag står för de jag har skrivit på en viss persons blogg, o allt handlar om detta barn inget annat.

O sedan att jag är en dålig mamma, de vet jag själv o så många runtomkring mig att jag sköter mina barn mer än väl. För varför skulle jag inte ta hand om dom som är mitt eget kött o blod? Idioter till människor finns de gott om, o du som kommenterar är en utav dom. O parasit vet du ens vad de är? Verkar inte som så i varje fall.
Vad jag vet är jag en människa likaså som du.

Skit samma..



Gårdagen var bra, barnen var relativt glada o somnade rätt tidigt dock spydde Theo ner soffan o vardagsrumsgolvet tack vare att han hosta sådant..
Men inatt har han sovit lugnt, han hostat ett par få gånger o inget mer.
Ted sov lugnt till 2.40 ungerfär sedan var jag vaken med honom till ungefär en 7, sedan väckte jag Matte så gav vi Ted mediciner o sedan däckade jag vid 08 igen sedan gick jag upp vid 9 tiden då Matte var ute med Molly sedan åt vi frukost o nu så ska jag passa på att vila en stund då Ted sover o killarna ska spela en stund:)

Så ha en underbar dag på det nya året för de ska jag ha.
O mitt nyårslöfte blir att ta tag i vikten genom att ta barn onyttigheter nästintill helt o införskaffa ett gymkort:)
Så förhoppningsvis så ska min kropp o själ må bättre..
De kommer även hända en till förändring under januari månad, men de är nyttigt för mig o alla inblandade.
Men de tar jag upp senare..



RSS 2.0